Livet är uppbyggt på...
.... Motgångar - Svek - Otrohet
Motgångar - Shiit där har jag så mycke att skriva att jag inte vet vart jag ska börja...
* ska flytta från västerås om en månad, har inte fått tag på någon lägenhet trots att jag har letat aktivt sen i maj!!
* köpte ny mobil för mindre än en vecka sedan, tappa den så den gick sönder efter fyra dagar... tog för första gången ingen försäkring då jag alltid har haft d innan men aldrig utnytjat!
väntar bara på nästa smäll....
Svek - känner mig bokstavligen sviken av alla mina så kallad vänner... de enda vänner jag har kvar e vänner som jag har haft i 1-3år... de enda jag har kontakt med och de e M.S M.N och M.R ... de är oxå de enda personerna som vet allt om mig och mitt liv och som jag kan prata med.
Min familj känner jag mig sviken av som Aldrig hör av sig o frågar hur jag mår eller hur det går i skolan... trots att jag bor 35 mil bort!!!
min släkt som har vänt mig ryggen... fast de e väll lite bättre nu men verkligen inte helt 100!!! under flera år ringde de inte ens o sa grattis på födelsedagen.
otrohet - ja den kan jag göra kort... har aldrig haft en kille som varit trogen mot mej!
Mina M säger att jag ska stå på mig och tro på mig själv... men det e verkligen inte lätt när allt går åt helvete heeela tiden... vågar inte länge hoppas på lycka...
vad har man egentligen att leva för? hoppet? hoppet på att allt ska bli bättre en vacker dag?
hoppet må va de som lämnar människan sist... men jag får nog säga att jag e inte långt ifrån att jag ska lämna hoppet.... något som för flera årssedan lämnade mig va tron på kärlek i mitt liv! (vilket inte är främande för de som kände mig tidigare)
Kan ju förklara en annan sak för er som läser... varför skaffade johanna hund?
Jo serru de sviker mig inte... de finns här för mig... Elliot skaffa jag när ja hade de väldigt jobbigt i livet och tack vare honom blev allt lite bättre!
Jag må låta bitter... men de e den bittra sanningen i mitt liv!
Sägs ju att man tänker som bäst innan man ska somna... klockan e 00.40 o jag kan inte somna pga att dessa dumma tankar börja snurra och för att jag åt en massa mat kl nio och för att det är fullmåne!
Det är lätt att le på utsidan men på insidan känner jag mig som en påseskit!
Helst av allt skulle jag vilja ringa väldens bästa M.S o berätta hur jag mår o sedan få höra hans bra och puschande ord... men de e sent o jag borde sova... och hoppas på att jag har satt fast fasaden igen som denna natt brast här i min ensamhet!
Ett samtal/sms e inte så svårt att ta sig tid till... men vill man inte så... tack för att jag behöver känna denna ensamhet!
Och till alla så kallade "vänner", jag orkar inte jaga er längre... nu e det bra... jag ger upp!!! Vill ni nåt får ni ringa... de flesta nr e faktiskt raderade ur mobilen!! (eller då jag bytte mobil la jag ingen energi på att kopiera några nr från mobilen till SIM.kortet)
Så tack för mig!!!
Motgångar - Shiit där har jag så mycke att skriva att jag inte vet vart jag ska börja...
* ska flytta från västerås om en månad, har inte fått tag på någon lägenhet trots att jag har letat aktivt sen i maj!!
* köpte ny mobil för mindre än en vecka sedan, tappa den så den gick sönder efter fyra dagar... tog för första gången ingen försäkring då jag alltid har haft d innan men aldrig utnytjat!
väntar bara på nästa smäll....
Svek - känner mig bokstavligen sviken av alla mina så kallad vänner... de enda vänner jag har kvar e vänner som jag har haft i 1-3år... de enda jag har kontakt med och de e M.S M.N och M.R ... de är oxå de enda personerna som vet allt om mig och mitt liv och som jag kan prata med.
Min familj känner jag mig sviken av som Aldrig hör av sig o frågar hur jag mår eller hur det går i skolan... trots att jag bor 35 mil bort!!!
min släkt som har vänt mig ryggen... fast de e väll lite bättre nu men verkligen inte helt 100!!! under flera år ringde de inte ens o sa grattis på födelsedagen.
otrohet - ja den kan jag göra kort... har aldrig haft en kille som varit trogen mot mej!
Mina M säger att jag ska stå på mig och tro på mig själv... men det e verkligen inte lätt när allt går åt helvete heeela tiden... vågar inte länge hoppas på lycka...
vad har man egentligen att leva för? hoppet? hoppet på att allt ska bli bättre en vacker dag?
hoppet må va de som lämnar människan sist... men jag får nog säga att jag e inte långt ifrån att jag ska lämna hoppet.... något som för flera årssedan lämnade mig va tron på kärlek i mitt liv! (vilket inte är främande för de som kände mig tidigare)
Kan ju förklara en annan sak för er som läser... varför skaffade johanna hund?
Jo serru de sviker mig inte... de finns här för mig... Elliot skaffa jag när ja hade de väldigt jobbigt i livet och tack vare honom blev allt lite bättre!
Jag må låta bitter... men de e den bittra sanningen i mitt liv!
Sägs ju att man tänker som bäst innan man ska somna... klockan e 00.40 o jag kan inte somna pga att dessa dumma tankar börja snurra och för att jag åt en massa mat kl nio och för att det är fullmåne!
Det är lätt att le på utsidan men på insidan känner jag mig som en påseskit!
Helst av allt skulle jag vilja ringa väldens bästa M.S o berätta hur jag mår o sedan få höra hans bra och puschande ord... men de e sent o jag borde sova... och hoppas på att jag har satt fast fasaden igen som denna natt brast här i min ensamhet!
Ett samtal/sms e inte så svårt att ta sig tid till... men vill man inte så... tack för att jag behöver känna denna ensamhet!
Och till alla så kallade "vänner", jag orkar inte jaga er längre... nu e det bra... jag ger upp!!! Vill ni nåt får ni ringa... de flesta nr e faktiskt raderade ur mobilen!! (eller då jag bytte mobil la jag ingen energi på att kopiera några nr från mobilen till SIM.kortet)
Så tack för mig!!!
Kommentarer
Trackback
